FAQ

Innan du överväger att remittera vidare finns det en hel del du kan göra för patienten i primärvården. Erbjud i första hand psykologisk behandling eller stödkontakt. Bedömer du att patienten har en mer komplicerad PTSD- problematik kan du motivera hen till fortsatt bedömning och behandling hos allmänpsykiatrin. Om din patient är ett barn gäller första linjen eller BUP:s remissinstans En väg in.

Den kommer framför allt bestå av olika former av psykologisk behandling.

Eftersom det är viktigt att identifiera traumatiserade patienter så tidigt som möjligt ska en del av ert samtal beröra hur hens hälsotillstånd kan påverkas av den psykosociala livssituationen eller traumatiska upplevelser (se Socialstyrelsens riktilinjer).

Syftet är inte främst att kartlägga traumatiska upplevelser utan snarare vara öppen för patientens berättelse. Var uppmärksam på om hen har återkommande mardrömmar, kroniska sömnstörningar, oklara och varierande somatiska respektive psykiska symtom, som kan vara tecken på psykisk ohälsa. Beroende på vad som kommer upp här kan du erbjuda patienten fortsatt vårdkontakt.

Att göra en neuropsykologisk utredning på patienter som inte talar svenska kan våra svårt. Vi råder dig att först göra en utförlig anamnes på patienten och börja bygga en relation, gärna med hjälp av KFI för bättre förståelse av patienten och hens perspektiv. Det ger dig oftast mer information än tester som inte är standardiserade på patientens språk. Använd tolk vid behov.

Att inte ta upp frågan om trauma kan vara en större risk, då tidig upptäckt är viktigt för att patienten ska få den behandling hen behöver. Patienten kan ha svårt att berätta om utsatthet och svåra upplevelser på eget initiativ

Däremot ska alla samtal föras med ett patientcentrerat förhållningssätt, det vill sägs hänsynsfullt och empatiskt utifrån patientens behov och tillstånd. Ställ öppna frågor, lyssna lyhört på svaren och låt dem vägleda dig i det fortsatta samtalet. Då har patienten kontroll och kan berätta det hen vill.

Använd gärna Kulturformuleringsintervjun för att bättre förstå patienten och bedöma hens besvär.

Att människor har jämlika livsvillkor är en premiss för god och jämlik hälsa. Verkligheten ser inte alltid ser ut så och då kan psykosocialt stöd öka patientens förutsättningar till jämlik vård och hälsa. Psykosocialt stöd kan också göra att patienten lättare tar till sig psykologisk eller psykiatrisk behandling. Detta stöd är för övrigt en viktig del av vården som helhet.

Inled gärna med att utforska patientens livssituation, personliga nätverk, resurser och behov. Patienten kan ha god nytta av din samverkan med andra aktörer hen har kontakt med, som socialtjänst, försäkringskassa eller arbetsförmedling. En patient som befinner sig i etableringsprocessen behöver ofta hjälp att förstå hur olika myndigheter fungerar, hur de hänger ihop och vem som ansvarar för vad.

Ta reda på vilka förväntningar, föreställningar och farhågor patienten har – det underlättar din vårdplanering och stärker er relation.

Ladda ner vårt faktalad och läs mer om psykosocialt stöd och behandling för människor som flytt.

Att inleda traumabehandlingen med stabilisering är viktigt. Det kan vara både inre stabilisering – finna sätt som minskar akuta ångestpåslag – och yttre stabilisering, där bostad och andra grundläggande behov ingår. Patientens stabiliseringsfas är olika lång tid beroende på livssituationen och grad av posttraumatisk stress (PTSD eller komplex PTSD).

Att få stöd att återuppbygga upp sin psykosociala värld har stor betydelse för en spontan återhämtning, men även för att orka med traumabearbetande behandling. Det kan vara stöd i kontakten med familj, andra viktiga personer, myndigheter och olika aktörer. Det kan också vara stöd att hantera bostadssituation, arbete, försörjning och juridiska frågor.

Som behandlare finns det flera saker att göra för en patient utan bostad, exempelvis fråga om hen fått hjälp att ställa sig i bostadskö hos allmännyttan, HSB och SKB med flera. Du kan också skriva intyg till olika instanser om bostadlöshetens konse­kven­ser, betydelsen av tryggt boende för att möjliggöra behandling och förklara vad traumatisering innebär för just den här patienten.

Som stöd kan du även föreslå (utifrån patientens behov och önskemål) en så kallad samordnad individuell plan (SIP), ett SIP-möte med socialtjänst och andra aktörer där ni gör en gemensam plan för patienten med tydliga mål och ansvariga.

Enligt vår erfarenhet tjänar patienter på att flera aktörer samverkar för att hjälpa hen. Saknas däremot samverkan rskerar patienter falla mellan stolarna, och kanske avslutar pågående vårdinsats.

Ladda ner vårt faktablad och läs mer om psykosocialt stöd och behandling för människor som flytt.

På Vårdgivarguiden finns mer information om SIP-möten. (Sök på Metodstöd samordnad individuell plan [SIP])

Med Kulturformuleringsintervjuns (KFI) 16 frågor kan du, på ett individualiserat sätt, bland annat utforska patientens sjukdomssyn, hjälpsökande, barriärer till vården och språkliga hinder.

KFI är ett praktiskt verktyg som låter dig beakta kultur och kontext i diagnostik, förståelse och behandling av psykiska sjukdomar. Den är särskilt användbar i transkulturella möten, men är till nytta för alla patienter.

KFI är inkluderad i den psykiatriska diagnoshandboken DSM-5  och finns i svensk översättning samt ingår i psykiatrins processkartor inom Stockholms läns sjuvårdsområde (SLSO).

Till skillnad från vissa av psykiatrins intervjumanualer behöver inte KFI-frågorna ställas ordagrant. Formulera om dem eller ändra ordningen så de passar dig – intervjun ska stärka den terapeutiska alliansen vilket gör det viktigt att fråga på ett sätt som känns naturligt. Ha ditt fokus på att fånga samtalets innehåll, det patienten berättar. 

Vi pratar inte så ofta om kultur och kulturell identitet i vården, varför det kan vara ovant att fråga om sådant. Ett tips till dig är att själv svara på frågorna om kulturell identitet för att förstå dig på intervjun och de ämnen som ingår. Många patienter är vana att få ungefär samma frågor vid varje vårdbesök, medan KFI-frågorna ofta uppfattas som nya och värdefulla. 

KFI är inkluderad i DSM-5, som beräknar att en intervju tar 20 minuter. Enligt vår erfarenhet räcker det vanligtvis inte – avsätt snarare ett helt besök för intervjun. Trots att det tar en stund att gå igenom frågorna ordentligt vittnar både patienter och personal om en väldigt väl använd tid. I slutänden kan du istället spara tid eftersom KFI ger dig och patienten bättre samsyn på diagnos, mål och behandling.

Förutom själva huvudintervjun finns tolv tilläggsintervjuer inom olika områden, varav en handlar om det sociala nätverkets betydelse. Den knyter an till frågorna 5,6,12 och 15 i huvudintervjun.

Kulturformuleringsintervjun, förkortas KFI, är ett praktiskt verktyg när du vill undersöka betydelsen av det kulturella sammanhanget i vårdsökande, diagnostik och behandling av psykiska sjukdomar.

Via intervjuns 16 frågor utforskar du, på ett personcentrerat sätt, patientens  sjukdomssyn, hjälpsökandebeteende, barriärer till vården och språkliga hinder. Du kan använda den med alla patienter, men den är särskilt användbar i transkulturella möten.

KFI ingår i den psykiatriska diagnoshandboken DSM-5. Ta del av Transkulturellt Centrums webbutbildning, som visar hur du använder KFI, på Region Stockholms lärtorg.

Personer med migrationsbakgrund tvångsvårdas oftare än befolkningen i övrigt. Det kan exempelvis hänga samman med större psykiska påfrestningar, men också med svårigheter att söka vård i tid och på rätt ställe. För den som inte bott så länge i Sverige kan det vara extra svårt att navigera i sjukvårdssystemet, vilket kan fördröja tidiga behandlingsinsatser och öka risken för akut tvångsvård.

I stora delar av världen är så gott som all psykiatrisk vård förknippad med tvång, varför en del tvekar att söka hjälp även i det nya hemlandet. Många patienter med migrationsbakgrund är dessutom ovana vid sekretess inom vården. För att förebygga missförstånd och onödig oro behöver patient och anhöriga upprepad information – både skriftlig och muntlig – om vad tvångsvård och sekretess innebär i Sverige. Patienter med annat förstaspråk än svenska har rätt till kostnadsfri tolk i samband med vård. Tolken är viktig för tvångsvårdade patienter, då språksvårigheter kan bidra till att vården upplevs skrämmande.

Familjer med migrationsbakgrund förväntar sig ofta att vara tydligt delaktiga i vården, vilket kan te sig ovant ur ett svenskt sjukvårdsperspektiv. Det är dock bra att så långt som möjligt ta vara på det och involvera anhöriga i vårdplaneringen. De kan dessutom ge en nyttig inblick i synen på psykiatrisk sjuklighet i ursprungslandet.

Ladda ner och läs mer i Transkulturellt Centrums faktablad om kulturella aspekter av psykiatrisk tvångsvård.