Migration och hälsa

Migration och hälsa går ofta att koppla samman. En lång och svår flykt kan orsaka sjukdomar och trauman, eller försämra tidigare tillstånd i avsaknad av vård och mediciner. I Sverige påverkas hälsan av en lång asylprocess – etableringsfasen likaså – med osäkert boende och begränsad ekonomi. Personer från platser utan utvecklad vård och tandvård, eller där den försvunnit i krig, kan ha stort vårdbehov men når inte alltid vården eller avstår av kostnadsskäl.

När dessa personer ändå kommer i kontakt med vården kan faktorer som kulturell bakgrund och kontext – patientens och vår egen – utmana i vårdmötet. Om du och dina kollegor vill få handfast stöd och konkreta verktyg i ert fortsatta arbete, kontakta oss på Transkulturellt Centrum så kan vi komma till er arbetsplats. 

Vi samlar kunskap

Till vårt uppdrag hör också att bevaka och följa ny kunskap om livsvillkoren för de som migrerat eller flytt till Sverige samt deras tillgång till hälso-, sjuk- och tandvård. Dessutom bevakar vi de papperslösas situation och oförsäkrade eu-migranters förutsättningar att få vård. Migranters övergripande villkor globalt, i Europa och Sverige styrs av omvärldshändelser och politiskt läge. Vi följer även dessa händelser och svensk lagstiftning på migrationsområdet.

Vilka grupper migrerar till Sverige?

De flesta som tvingats från sina hem är internflyktingar – 62,5 miljoner är på flykt inom det egna landet (UNHCR, 2023). Bland de människor som söker sig till vårt land av olika anledningar finns:

Anhöriginvandrare: Har fått uppehållstillstånd i Sverige genom anknytning till en närstående som är bosatt här.

Asylsökande: Utländsk medborgare som sökt asyl men ännu inte fått ansökan slutligt prövad av Migrationsverket (hen kan vara flykting, men inte alltid).

EU-migrant: Har uppehållstillstånd inom EU och rör sig inom dess gränser.

Flykting: Har flytt sitt land av välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, religion, nationalitet, politisk uppfattning eller tillhörighet till viss samhällsgrupp, och som inte kan eller vill återvända (FN-konvention, 1951).

Flykting enligt EU:s massflyktsdirektiv: Direktivet aktiveras för tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer. Den som fått uppehållstillstånd i Sverige via direktivet ger svensk utlänningslag också rätt att söka uppehållstillstånd som flykting.

Kvotflykting: Har flytt sitt land och valts ut av FN:S flyktingorgan UNHCR för att flyttas till annat land, så kallad vidarebosättning. Hen får permanent uppehållstillstånd direkt vid ankomsten till det nya landet.

Migrant: Har av olika skäl korsat ett lands gränser för att leva i ett annat land, exempelvis som arbetskraftsinvandrare.

Nyanländ: Har beviljats uppehållstillstånd som flykting eller av andra skyddsskäl. Räknas som nyanländ de första två åren, medan barn i skolan räknas som nyanlända i fyra år.

Papperslös: Befinner sig i Sverige utan tillstånd att vistas här, har exempelvis fått avslag på asylansökan eller är EU-migrant.

Tredjelandsmedborgare: Är inte är medborgare i något EU/EES-land eller i Schweiz. Hen kan ha uppehållstillstånd inom EU/EES.

Så här ser deras tillgång till vård ut

Asylsökande, papperslösa och flyktingar som kommit till Sverige via EU:s massflyktsdirektiv omfattas av vård som inte kan anstå. De har rätt att söka vård var de vill, det vill säga har fritt vårdval.

Flyktingar med uppehållstillstånd, exempelvis kvotflyktingar, har full tillgång till hälso-, sjuk- och tandvård. Kvotflyktingar boende i Region Stockholm har motsvarande tillgång redan innan de fått sitt svenska personnummer, se Vård till kvotflyktingar (Vårdgivarguiden).

Oförsäkrade EU-migranter har enligt svensk lag inte rätt till subventionerad hälso- och sjukvård utan EU-kort. De betalar fullpris de första tre månaderna, och kan därefter räknas som papperslösa.